När vädret är fint så åker många av Jakobstadsborna till Fäboda för att dra in frisk luft i lungorna. Fäboda är en favoritplats där vi trivs året om. Några kilometer utanför staden har vi detta fina ställe och som ung tillbringade vi somrarna på stranden och nu som lite äldre så åker jag gärna hit med kameran alla årstider.
Som ni märker så gillar jag att fotografera med långa slutartider, tycker det ger en lugnande effekt åt bilderna. Nu efter ett par veckors regnande och grått och mulet så har vi fått lite snö, få se hur länge den finns kvar. Annars tycker jag november är den tråkigaste månaden på året. Trots allt är det fint med fyra årstider för alla har sin egen charm.
Sommaren har bara susat förbi och jag har helt kommit av mig med mitt bloggande. Fotograferandet har jag inte slutat med, tvärtom så har jag tagit så många bilder att jag knappt hinner gå igenom dem. Har nu försökt rensa mina bildarkiv från skräpbilder, många många har raderats men mycket finns ännu att göra. Har felet att jag tar alldeles för många bilder och eftersom jag gillar att fotografera fåglar så har jag mest serietagning på så det kommer alltid 4-6 likadana bilder på samma tagning. Så när jag är ute med hundarna en stund i skogen så kan jag ha ett par hundra bilder i kameran när jag kommer hem.
Fåglarna har haft fullt upp med att äta bär från buskarna på gården så det har varit ovanligt lätt att få fågelbilder på nära håll.
Efter min paus från bloggandet så känns det riktigt roligt att komma igång igen. Har funderat mycket på hur jag helst vill visa mina bilder och det är nog bloggandet som jag tycker mest om. Att skriva text har varit svårt för mig ända sen skoltiden, hatade att skriva uppsats för min hjärna var alltid helt tom när jag skulle börja skriva nånting. Men kanske övning ger färdighet och när man får skriva om nåt man gillar så kanske det går bättre med tiden.
Min kompis Gita är en höjdare på att vara ut och paddla med kanoten. Det har länge varit meningen att jag skall åka med på en tur men det har inte blivit av förrän nu. Oj vad fint det är att se naturen från en lite annorlunda vinkel. Fin solig kväll, nästan vindstilla och bästa möjliga paddelkompis.. kan det bli bättre än så.
Speciellt bra för min del var att Gita sa att fota du så paddlar jag. Jag tackade och tog emot.
Denhär bron var mitt favoritställe, det var sagolikt vackert där. När vi åkte under den fick vi lägga oss ner i kanoten och bara hoppas att inget större kryp skulle falla ner på oss.
Solen började gå ner och det började bli lite kyligare (speciellt för mig som bara rörde på avtryckarfingret. Jag fick dock ännu en stund njuta av den vackra kvällen.
Ett stort tack till Gita som tog mig med på denna fina utfärd, det var verkligen en härlig upplevelse. Hoppas det blir fler paddelutfärder som denna.
Här i veckan besökte jag dottern i Esbo och vi hade i förväg planerat att besöka nationalparken Noux, har nog inte hört stället kallas med det svenska namnet förut så jag använder mig av det finska Nuuksio istället. Nuuksio ligger bara ungefär en halvtimmes bilfärd från Esbo så det passade bra in i min korta vistelse. Vi startade tidigt på morgonen och var redan 6 tiden framme. Lite kyligt var det ännu men värmen kom nog i kroppen när man hade vandrat en stund. Ett riktigt fint ställe med många olika vandringsleder. Jenni hade valt ut 2 kortare rutter, rödhakerundan 2km och haukkalampirundan 4km, som dock kändes dubbelt längre p.g.a ganska bergig terräng och möjligtvis en dålig kondition ;).
Morgonmålet åt vi efter en stunds vandring och det var skönt att sätta sig ned en stund och bara njuta av naturen. Underlaget var lätt att gå på, bara man lyfte ordentligt på fötterna så att man inte snubblade på rötter och stenar som leden var full av.
Eftersom vi startade så tidigt på morgonen så var det alldeles vindstilla vilket gjorde att alla sjöar var helt spegelblanka. Det var många som hade spänt upp tälten uppe på klipporna och någon sov i en hängmatta. Bästa med att var längre söderut är att det knappt finns nå myggor. Här i Jakobstad har man tusentals runt sig när man går ut och att vara i nån skog just nu är nästan omöjligt om man inte vill vara full med myggbett.
Slutet på vandringen blev extra tuff för mig för jag fick världens spänningshuvudvärk, som dock gav med sig efter tre timmars sömn+ värkmedicin. Nuuksio kan jag varmt rekomendera. Dom två kortare lederna som vi gick tog ungefär fyra timmar och då stod jag och fotograferade ganska mycket. Fågellivet var ganska fattigt just nu, hackspettar och koltrastar var nästan enda fåglar vi såg. Kanske det blir Nuuksio i nästa år igen…ingen omöjlig ide!
Midsommaraftonen tillbringade vi igen detta år hos svärfar i Kaustby. Vi åt god mat och gick runt dom fina åkrarna med kamera och hundar. Vädret var soligt fastän det inte var nån värmebölja precis.
På andra sidan vägen finns en hästhage där två fina hästar betade. Stackarna var hårt attackerade av bromsar och flugor.
En småspov var väldigt intresserad av var jag rörde mig så den hade säkert ett bo nånstans i närheten.
En sädesärla var också på vakt.
Hundarna stortrivdes förstås och håller sig nära matte vart han än går. Här tittar Vesa och Tete på om det finns nå liv i bäcken.
En midsommarbrasa hade dom också tänt i byn.
I närheten finns ett öde hus som jag gillar att fotografera. Myggornas attacker gjorde dock att det inte blev nån lång fotosession trots en fin solnedgång på kommande.
Ännu en fin dag gick mot sitt slut, nästa dag kom det vatten vågrätt så det blev inga bilder den dagen.
Så var det då dags för bästa helgen på året, nämligen fyra veckors ledighet väntar. Denna sommar blir det lugnt på resefronten, ända jag planerat in är tre dagar i Esbo hos dottern och så kanske vi gör en några dagars bilsemester med Vesa till södra Finland. Har varit fullt upp med studentfest och konfirmation senaste veckorna så mina foton och blogg har lämnat i skymundan. Nu när jag har ledigt så borde det lämna mera tid över att göra nåt åt saken. Svanar älskar jag fortfarande att fotografera så det blir några bilder av dem.
Svanarna kom riktigt nära mig och hundarna. Dom väntade säkert på att få några godsaker och när dom inget fick tog den ena sig en tupplur.
Mera fågelbilder är på kommande, vi har haft besök av lite ovanligare arter här hos oss under våren.
Efter att ha lidit av skrivtorka en längre tid så är det nu dags att börja aktivera sig. Våren är en härlig tid för den som älskar att fotografera fåglar och natur. Har typ haft kameran med mig överrallt OM det skulle dyka upp nåt intressant att ta bild av. Mycket intressant har det blivit men skall börja med att skriva om Fölisön som jag besökte nu sist jag var i Helsingfors.
Fölisön är en populär friluftspark som besöks av tiotusentals turister och motionärer varje år. Vi åkte dit med dottern och hennes familj. Dagen var kylig men solen började värma lite och alla smådjur som dök upp värmde hjärtat lite extra.
Man märkte på djuren att dom var vana med människor för dom kom ibland t.o.m mycket nära oss.
Dotterdottern tyckte också det var roligt att springa runt och klättra upp för klippor.
Absolut ett ställe jag skulle kunna besöka på nytt. Här fanns också ett friluftsmuseum och gamla kyrkobåtar, men som vanligt hade man ett objektiv med som inte anpassade sig till att ta bilder av allt.
Kan tänka mig hur mysigt det är här på sommaren. Blir nog att ta en ny runda hit och fast tillbringa hela dagen här med matsäck och kameran förstås.
I fredags tog jag tåget ner till Esbo för att hälsa på dotterdottern med familj. Eftersom våren är lite längre framkommen där så var förstås kameran med för att fotografera eventuella flyttfåglar som anlänt. I Esbo har det också funnits en kungsfiskare som har dragit många fågelbongare till platsen. Min dotter har också lyckats fånga den på bild men döm om min förvåning när det inte syntes en skymt av den när jag anlände med kameran i högsta hugg 😀 Lördagen lovade regn mitt på dagen så vi begav oss ut på fotofärd direkt från morgonen till närskogen för att få några bilder innan regnet kom. Vädret var inte det bästa för fotografering, den hårda vinden tog tag i kameran så man knappt kunde hålla den stilla. En hackspett hade inget emot att vara på bild så den blev vårt första objekt.
Vi traskade vidare och i en bäck var det liv och rörelse. En större mängd gräsänder hade samlats i bäcken och det blev lite heta känslor emellanåt.
Det började som i boxningsmatcher med att stirra på varann och att försöka se tuffare ut en den andra.
När då den ena gräsanden rörde i den andres fjädrar så var måttet rågat och vild kabalalik uppstod.
Trots det kyliga vädret gick det hett till mellan gräsandshanarna.
Fighten slutade dock lyckligt när honan kom och lugnade ner grabbarna. Vem som eventuellt vann honans hjärta blev oskådat för vi gick vidare för att hitta kungsfiskaren som aldrig visade sig. Kylan började ”bita i benen” så det blev att söka sig in och dra filten över sig, En trevlig förmiddag fast det inte blev några kungsfiskar bilder. Kvällen ännu roligare när jag fick vara på tumanhand med dotterdottern ❤
Det är mycket ombyte i vädret just nu. Snöar, regnar om vartannat. För några dagar sen när jag var ute med hundarna kunde man se lite bevis på att våren kanske sakta men säkert är på kommande.
I förra veckan anlände måsarna och idag flög 2 svanar över mig så snart får jag hoppeligen börja öva på min fågelfotografering igen. Helgen kommer jag att tillbringa i huvudstadsregionen så hoppas att vädret inte blir så dåligt som dom har lovat.
Igår infann sig stor sorg hos min syster och hennes familj och även hos oss andra som hade lyckan av att få lära känna Rambo. Rambo var min syster Joannas hund, en blandning av alla möjliga kamphundar men var den snällaste av hundar. Efter ett par veckor av undersökningar och smärtmediciner skulle dom prova med operation för att få honom iskick men hur vi än hoppades att det skulle hjälpa så var buken så full med tumörer så det var dags för Rambo att flytta över till ”andra sidan”. I såna här tillfällen önskar jag att man hade skrivandets gåva så att man skulle kunna klä sina tankar i ord, för denhär hunden var så speciell så skulle ha velat kunna beskriva på vilket sätt.
Jag minns första gången Rambo kom buffandes emot mig när jag kom till Åland, blev nog lite darrig i knäna p.g.a hans storlek, men efter att vi hälsat blev det kärlek direkt. Rambo höll mig och Joanna alltid sällskap när vi låg och solade hos våra föräldrar. Han låg snällt bredvid oss fast han hatade alla småkryp som gick på honom. Jag och Joanna har haft många hysteriska skrattanfall p.g.a Rambo. Även på senare år när jag bott hos Joannas, när jag varit på Åland, så har jag och Rambo stigit upp lite tidigare och varit och bongat fåglar och ekorrar, han gick bredvid en och kollade upp i samma träd som jag.
Rambo var speciellt stolt när han fick sitta i baksätet på bilen, han satt med nosen i vädret och såg ut som världens lyckligaste hund när han tittade ut genom fönstret. Också när han fick sitta i soffan fanns det ingen gräns för hans stolta min. Att kolla på hockey med husse Andreas gjorde att manshormonet flödade i vardagsrummet. Synd att jag inte har bilder på dessa händelser för dom var helt otroliga.
Rambo var mycket förtjust i andra djur. När kattungen Lissmiss kom till huset tog Rambo hand om henne direkt. Dom blev också bästa vännerna, tvättade varandra och sov tillsammans.
Men mest har nog Rambo betytt för Joanna som har haft det kämpigt med hälsan i några år. Hur tungt hon än har haft det så har Rambo alltid varit vid hennes sida, i vått och torrt. Det kommer att vara tårar och skratt från goda minnen av Rambo som fyller det det Silfverska huset i en lång tid framåt. När jag nästa gång hälsar på hos Joanna så kommer det att vara så tomt och sorligt när inte Rambo kommer emot en längre, med sitt härliga buffande och leende…jodå han log faktiskt. Vila i frid Rambo, du kommer att vara så otroligt saknad >
Har inte blivit så mycket bloggat på sista tiden. Vädret har varit ganska tråkigt och är lite besviken på bilderna jag tagit på sista tiden. Vet inte om det är fotografen (troligen) eller min kamera det är fel på men verkligheten och bilderna jag har på datorn är väldigt långt från varandra. Har börjat lite snegla på nya kameror men det blir nog att spara pengar innan det. Lite svårt att välja modell när jag älskar att fota landskap och djur, skulle var betydligt enklare beslut om man bara skulle fota endera av dem. Här är dock några bilder från några av våra fina vinterdagar.
Igår var det en riktigt fin dag och vi tog med hundarna på en skogspromenad. Hundarna, och vi också förstås, njuter mycket av dessa promenader när dom får springa lösa.
När vi gick en bit in i skogen så blev en fågel väldigt intresserad av oss. Hade ju inte (som vanligt) inställningarna på för en fågel som susar över oss men nåt fick jag fångat på bild. När vi kom hem så såg vi att det var en spillkråka som kollade in oss. Bilderna blev inte nå blivande vinnare men man ser vad det är för en fågel iallafall 🙂
I höstas gick jag med i Jakobstads fotoklubb. Har länge funderat på saken och nu slog jag till. Ett av bästa sätten att lära sig mera om fotografering är säkert att få följa med dom som har hållit på länge. P.g.a skiftesarbete så slipper jag inte till alla träffar men nu skulle dom träffas på en söndag så det passade mig bra. Vi skulle åka till Hjulforsen som är ung. 35km bort. Forsen var öppen så utom fina landskap så fanns det möjlighet att fota strömstaren och så med lite tur skulle man kanske få en skymt av en utter också.
När söndagen kom så visade mätaren -23, ett strålande solsken gjorde dagen perfekt för fina foton. Ibörjan så höll jag på att frysa tårna av mig men när man började röra på sig gick det bättre. Tyvärr så blev det inga bra bilder av strömstaren som dök i den iskalla forsen, men stället var jättefint.
Uttern då… jo den fick några syn på och iallafall en medlem fick den på bild. En riktigt bra dag var det och det skall bli roligt att åka på nya fotoutfärder i framtiden.
